what the fuck?

Ibland när folk pratar om att det jobbiga med livskriser är att så många vänner försvinner har jag haft svårt att tro det. Hur människor med cancer, AIDS eller som råkat ut för andra hemskheter skulle ignoreras av omgivningen. Jag förstår inte, så fungerar väl inte människor?! Men så har jag med åren insett att det gör de. Avvikelser från normen kan vara för mycket för folk att tiga ihjäl och kan de inte tiga ihjäl det så klarar de inte alls att hantera det. Det här var egentligen inte vad jag skulle skriva om.

Jag tänkte skriva att jag är stum inför människors reaktioner på den nya ICAreklamen där en kille med downs syndrom är med. Nu har jag förstås mest hamnat på underliga bloggar och dyl. och de reaktioner jag läst är inte representativa för svenska folkets men jag tycker de illustrerar en poäng.

Någon tyckte att det var humor på hans bekostnad och därigenom alla människor med något handikapp. Hur kränkande är inte funktionalitetsnormen vi har idag då? Hade jag haft någon funktionsnedsättning skulle jag bli bra mycket mer provocerad av bristen på killar som jerry, tjejer i rullstol osv. Att personen som skrev det inte förstod att skämtet är på vår (tittarnas) bekostnad och handlar om att slänga tillbaka våra fördomar i ansiktet på oss, visar ju en total brist på förståelse från hens sida.

Sen har flera personer tagit upp att den kanske skulle vara stötande, men inte förklarat för vem. Jag tror det är för de som lever i en bubbla där allt måste vara normativt. Självklart måste även människor med olika diagnoser få finnas. Även på tv, varför skulle inte media kunna representera befolkningen i stort?

När jag såg jösses flickor på stadsteatern (nä, alltså den var inte så jävla bra, synd att man inte var med på sjuttitalet, då var det drag under galoscherna, tack så mycket.) Hade de en norm-snygg-brud med som spelade rullstolsbunden. SPELADE rullstolsbunden. Hon spelade också en person med talsvårigheter precis som jonas karlsson i livet är en schlager. Vad i hela världen är det som gör att vi väljer att låta "friska människor" spela rullstolsburna hellre än att låta någon rubba normen? Filmer, tv, reklam, media, teater och liknande är bara exempel. Men jag blir så himla ledsen, och när den normsnygga blonda skåldespelaren hoppar upp ur sin rullstol i slutet av pjäsen blir jag ännu mer ledsen.


Äh, jag som senast i morse hatade rosa bandet för att det blir så kommersiellt och mycket goodwill till oförtjänta företag och nu håller jag på och hyllar ica? äh, jag kan inte hjälpa det. Lite inkonsekvens kan man ju få unna sig. Dessutom är jag sjuk.