förhållning?
Jag har tänkt mycket på hur vi förhåller oss till handikapp/funktionsnedsättningar. Alltså att människor blir överraskade och verkar så verklighetsfrånvända fast än chansen är enosmt stor att de känner och har träffat en hel del människor med olika funktionsnedsättningar, änddå utgås det från att alla har perfekt syn, perfekt kropp och perfekt själ. Är inte det vansinnigt? Friskhets- och perfektionsnormen är lustig. Någonstans tror jag att människor skulle känna sig oförskämda om de förutsatte att någon var färgblind eller hade social fobi eller parkinson. varför är det så? Får man förutsätta att någon har en cp-skada om den går lite annorlunda? Det här skär förstås in i alla andra normer som vi utgår ifrån, blir inte stämningen lite konstig om man förutsätter att någon är bög utan att ha beläg för det?
Kommentarer
Trackback
