grupptillhörighet.
Det är så otroligt spännande vilka grupper och generaliseringar folk går med på att ingå i när de själva talar. Det som störde mig nu var det klassiska uttalandet om att vissa semesterorter är så "turistiga" uttalat av någon som själv rest dit som turist.
(en liten parantes här bara, jag tycker att man borde ha alla turister på extremt turistiga turistorter sittandes med sina frusna drinkar vid en turkospool och så kan de exotisera varandra och lämna diverse urbefolkningar ifred.)
Att det är så lätt att låtsas att man inte ingår i den gruppen. Eller att det inte är på grund av efterfrågan från turister som städer/länder kommer att utformas på ett visst sätt. Jag tror seriöst att turistande västerlänningar, oavsett om det är backpackers eller all-inclusiveturister vill se sig själva som upptäcksresande, som ensamma erövrare. (mer om detta i Richard Dyers bok "white"). Tragik.
Nästa generalisering är män. Män är ibland jävligt känsliga för tal om män som politisk grupp. Personligen hatar jag uttalanden om "typiskt män/kvinnor" men som grupp i statistiken existerar män och är överrepresenterade inom vissa saker och underrepresenterade inom andra. Varför är människor som är stolta över sin manlighet ändå emot att tillskriva sig grupptillhörigheten män?
Jag jobbar på att fokusera mer på mina egna skuldbetyngda grupptillhörigheter som vit västerlänning och previlligierad. Här om dagen när en tonårskille satt och raljerade över hur dålig han var på geografi och inte visste åt vilket håll södertälje låg bestämde jag mig för att inte lägga fokus på att han var en jobbig tonårskille utan att han var en arrogant stockholmare, något som han själv erkände sen ("men om jag bor i stockholm, varför ska jag lära mig Sveriges geografi"). Mitt svar på hans fråga skulle varit för att inte uppfylla alla negativa fördomar om stockholmare, bland annat. Det finns jobbiga attityder i stockholm och det finns extremt mycket fördomar och hat mot stockholmare. Jag har sen jag var pytteliten fått acceptera att folk tror att jag är förmer än dem för att jag pratar stockholmska. Det och mitt utökade umgänge med människor som inte pratar stockholmska har iofs gjort att jag har någon hemmagjord pidgindialekt av svenskan dock. Undrar om jag borde stå upp för mina rötter? Jag har aldrig varit lokalpatriot och tror inte att man kan vara det om man kommer från stockholm. I göteborg har de lokapatriotism på schemat från lågstadiet, det är jag övertygad om. Då är det okej att vara stolt.
Jag funderar förresten på att söka jobb som lärarvikarie så jag kan lära dagens ungdom lite sunda värderingar. Vad tycks om det?
(en liten parantes här bara, jag tycker att man borde ha alla turister på extremt turistiga turistorter sittandes med sina frusna drinkar vid en turkospool och så kan de exotisera varandra och lämna diverse urbefolkningar ifred.)
Att det är så lätt att låtsas att man inte ingår i den gruppen. Eller att det inte är på grund av efterfrågan från turister som städer/länder kommer att utformas på ett visst sätt. Jag tror seriöst att turistande västerlänningar, oavsett om det är backpackers eller all-inclusiveturister vill se sig själva som upptäcksresande, som ensamma erövrare. (mer om detta i Richard Dyers bok "white"). Tragik.
Nästa generalisering är män. Män är ibland jävligt känsliga för tal om män som politisk grupp. Personligen hatar jag uttalanden om "typiskt män/kvinnor" men som grupp i statistiken existerar män och är överrepresenterade inom vissa saker och underrepresenterade inom andra. Varför är människor som är stolta över sin manlighet ändå emot att tillskriva sig grupptillhörigheten män?
Jag jobbar på att fokusera mer på mina egna skuldbetyngda grupptillhörigheter som vit västerlänning och previlligierad. Här om dagen när en tonårskille satt och raljerade över hur dålig han var på geografi och inte visste åt vilket håll södertälje låg bestämde jag mig för att inte lägga fokus på att han var en jobbig tonårskille utan att han var en arrogant stockholmare, något som han själv erkände sen ("men om jag bor i stockholm, varför ska jag lära mig Sveriges geografi"). Mitt svar på hans fråga skulle varit för att inte uppfylla alla negativa fördomar om stockholmare, bland annat. Det finns jobbiga attityder i stockholm och det finns extremt mycket fördomar och hat mot stockholmare. Jag har sen jag var pytteliten fått acceptera att folk tror att jag är förmer än dem för att jag pratar stockholmska. Det och mitt utökade umgänge med människor som inte pratar stockholmska har iofs gjort att jag har någon hemmagjord pidgindialekt av svenskan dock. Undrar om jag borde stå upp för mina rötter? Jag har aldrig varit lokalpatriot och tror inte att man kan vara det om man kommer från stockholm. I göteborg har de lokapatriotism på schemat från lågstadiet, det är jag övertygad om. Då är det okej att vara stolt.
Jag funderar förresten på att söka jobb som lärarvikarie så jag kan lära dagens ungdom lite sunda värderingar. Vad tycks om det?
Kommentarer
Trackback
