what the fuck?

Jag älskar Fredrik Strage. Jag har älskat honom från början, men i perioder försökt intala mig att jag inte gör det. Fredrik strage kan verkligen svepa mig av mina fötter med sitt språk. Att han ibland glömmer bort vad han sysslar med (exempelvis skivrecensioner) och bara freestylar kan vara något påfrestande. Men ändock, vilken fantastisk författare han är. Jag har av någon anledning inte läst fans ännu. Jag kan inte förklara varför och håller i skrivande stund på att plöja mikrofonkåt. Den är verkligen ett litet mästerverk då jag har en enorm hatkärlek till sexistiska svenska hiphopare. Strage lyckas på ett gripande sätt beskriva dem som så små och hjälplösa som de faktiskt är. Det är vackert. Eftersom att ett ode ska vara på versmått och jag inte orkar skriva det så avslutar jag med ett rim istället: stödde - blödde.





(okej, bilden är totally fejkad, men någonstans ska det finnas en bild på mig och strage när jag festivalfotograferar för lunarstorm. Han var jättesnäll och poserade lite generat för att vara snäll.)