what the fuck?

I september tvåtusensju skrev jag om min arbetsplats som ett sjunkande skepp. Jag blev tvångsförflyttad och fick jobba underliga tider. Nu fattas nog någon liknande summa, kanske en miljon. Chefen har en onöjd min och säger att om någon har en idé på hur vi ska marknadsföra vår produkt så kan vi tala med honom. Jag tror ingen gör det, eller jo alla vill prata med chefen men de goda idéerna uteblir nog.
Den här gången tänker jag inte gå på det. Jag tänker inte gå på att det fattas pengar, så länge jag inte sett ett bokslut. Men jag jobbar på så länge det känns okej.