skona mig!

mamma: Åh, har jag berättat om min undelat?
jag: Näe, vad var det med den?
m: Åh, det var så hemskt egentligen...
j: Men berätta inte då, kan vi inte någon gång umgås utan att du berättar hemskheter?!
m: ja... men det har ett lyckligt slut!
j: men berätta då.
varpå mamma berättar om hur undelatstackaren var ensam några dagar och fastnar i en läskig krok som av någon anledning fanns i buren och blev helt inflammerad i halsen
j: så du hakade du av den?
m: ja, jag fick göra det
j: och det läkte?
m: mjo.. det gjorde det nog.

HALLÅ? bräcklig individ här, ändå får jag alltid höra om djur som skadar sig och människor som dör eller är döende och hur eländigt livet är. Nu ska jag överanvända cuteoverlod och försöka få bort bilden av den stackars undelaten som sitter fast helt ensam hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0