Men upp med hakan!

Det är inte helt deppigt såklart, hur skulle det kunna vara det när solen är här och jag är ledig? Dock är vetskapen att jag inte kom in på utbildningen och inte bara en utan två underbara sambos tänker flytta från staden lite nedslående. Jag hanterar detta genom att känna mig tjurig. Den enda vi ens är nära på att ragga tag i visade sig just vara kattallergisk. Men vi löser det, det måste vi. Det är mycket med framtiden just nu samtidigt som jag lever för stunden.

Arvikafestivalen då? Hela bygget är ju vansinnigt. Det finns en massa grymma människor insyltade i eländet men jag tror inte det hjälper. Hur som helst var det nog en av mina bästa festivaler. Inte för att den var uppstyrd eller ens mycket bra band, men att få hålla feministiskt självförsvar var en enorm kick! Dessutom fixade vi det verkligen. Jag och Virge är bäst på projektledning. Det bådar gott inför framtiden, däremot.



bad på fredhällsklipporna! Jag är lite svajig men helt nykter. och inte så liten som jag ser ut har peter lovat. Jag tror min viktuppgång har hamnat på is när jag inte tränat eller ätit som jag borde. Har ätit massor och onyttigt på sistone men jag tror det är proteinerna det hänger på. Dessutom har jag just bestämt mig för att inte bli fixerad vid det projektet. Jag får väl vara som jag är, det är inte mer med det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0