Kära bloggbok!
Idag har min kära helgchef suttit på kontoret inför mina kollegor och öppet snackat skit om mig. Sekunden efter att hon slängt på luren i mitt öra och sagt åt mig att åka på larm till X. När jag kommer fram till X har hon åkt dit med en annan kollega, utan att säga till mig. När jag har gått dit i onödan säger hon inget annat än "du behöver inte gå upp". Ingen förklaring.
Anledningen till detta hat började när jag försov mig igår. Jag försov mig helt oavsiktligt och ringde och bad om ursäkt (Folk försover sig hos oss hyffsat ofta. Jag skulle vilja kalla det den mänskliga faktorn) Och jag frågar om jag ska åka direkt någonstans innan kontoret eller om vi kunde hitta på någon lösning så inte vårdtagarna blir lidande. Hon fnyser och säger att hon ska ringa Y och be henne hjälpa mig, samt informera om att jag är sen till vårt gemensamma ärende (vilket hon inte gör trots att hon lovar). Sen säger hon att jag inte behöver gå till Z (vilket inte var sant visade det sig!!!1). Så jag får jobba in mina ärenden och stressa sönder men lyckas ändå se till att mina gamlingar är glada och nöjda, medan hon ringer och bitchar och slänger på luren i örat på mig.
tack för det televerket!
bajsdagen från helvetet
Igår såg jag simpsonsfilmen. Den var bra, se den!
Idag försov jag mig en timme och ville dö lite, sen har jag fått punktering, en förstörd väska, ett antal utskällningar och jobba med sanitära olägenheter (skål och välkommen säger jag bara). Nu samlar jag kraft att åka hem och är ganska nöjd att jag inte hamnade i något större bråk idag, det är så INTE värt det. Det enda var att jag la på luren när jag kände mig orättvist behandlad men det gjorde ingen större skillnad skulle jag tro.
Ikväll är jag för första gången på en evighet ensam hemma vilket är spännande. Det har liksom inte hänt på bra länge. Tyvärr passar jag såklart på att se läskiga avsnitt av veronica mars så jag blir helt uppskrämd. Sen kommer jag på att verkligheten är läskig den med och det där speciella stället i magen börjar göra ont. Det börjar verkligen kännas att något är fel och jag läser gamla grejer som dödar mig långsamt.
Jag ska nog sova.
ny mejl: [email protected] , det är roligt. Ett så kallat skämt, i och med att mina föräldrar båda har flicknamnet andersson. Fast mailen kommer ändå till min hotmail.
Jag har haft min mailadress sen jag gick i högstadiet, det är ganska länge. Ibland, till exempel just nu sitter jag och läser gamla mejl och jag har hela mitt liv där. Mest allt som gick åt skogen... Mejl från så många människor som pratar allvar. Ibland känns det som att det är allt jag gör, pratar allvar alltså. Jag tycker det är nyttigt att prata allvar men ibland vore det skönt att var sådär problemfri och bara glida med.
Gamla mejl ja... Uppsala tror att jag hatar honom och ber om ursäkt på två a4 till min stora förskräckelse, Justin skrev dikter om kameler och var på väg till sonic youthspelningar, bård stavar misär med två S, james var på väg till stokholm, popkillen hade spelat pelle svanslös på teatern, nettchen var utomlands och sam tog mig i örat några gånger. Fast allting på riktigt och kanske tidigt tvåtusental.
Det är ungefär det jag kommit fram till och blir bara mer och mer fundersam över alltihop.
yeah baby!
Idag är det sjusovardagen! Det betyder i praktiken två saker. För det första betyder det att om en vaknar efter sju idag kommer man vara trött resten av året (check). Det andra är att om det regnar på sjusovardagen så kommer det regna i sju veckor (check). Med andra ord har den inte börjat toppen, inte alls. Men jag är ganska glad ändå, tröttheten till trots. Vi ska se Simpsonsfilmen ikväll<3 yay!!
Igår var jag på gröna lund med Nemi i det fina fina vädret. Det var helt idylliskt med solsken, dansmatta, bergodalbanor och glass. Väldigt fint att träffa henne också, roligt att hon ska vara med i aftonbladet nästa vecka!
Och massa andra bra uppdateringar som jag inte behöver rada upp. Men det är fortfarande det där "alla känner alla som känner ännu några fler"fenomenet som skrämmer en smula. (Nya bergodalbanan är ganska menlös kan tilläggas, Det roligaste är skyltarna där det står att man inte får göra stötande saker när bilderna tas.)
Annars väntar jag otåligt på min älskling:
Magdalena graaf i sommar idag. Jag ska nog försöka undvika det, jag vill kanske inte höra. Jag är övertygad om att hennes historia är gripande men troligtvis perspektivlös. Jag vill liksom inte behöva störa mig på något sådant när hon pratar allvar.
Annars är sommarpratarna i år inte mycket att hänga i julgranen. Eller midsommarstången. Mark levengood håller fortet men resten verkar inte fattat att det är meningen att de ska underhålla i någon grad. Mark har vett nog att berätta saker som en god historieberättare, och vet att penispasta är roligare än ingående diskussion om opera eller vad en råkar vara insnöade på. Men alla andra tycks tro att det är deras dagbok och i värsta fall har de absolut noll musiksmak också.
Snart är det pride och tusen saker händer och folk kommer hit. Det blir nog bra, blir det. Fast jag är bitter över att det inte blir något foamparty.
cancel my subscription i'm tired of your issues
Jag drömde åter igen om någon slags slutscen i en film, fast i mitt eget liv. Alltså ett sånt tillfälle när saker och ting reder ut sig sådär. For better or for worse. Ordagrannt sades det "vad betyder jag egentligen" och jag fnös dramatiskt. Ja alltså inte vet jag, men det var så trivsamt när det kändes enkelt.
Nu har jag beställt en i-pod för min lön som bränner i plänboken. Dessutom letade jag lite fienden-kläder och hamnade istället på någon streetwearsida och föll pladask för dessa. Men jag ska inte köpa skor, jag har ju redan skor.
självrannsakan och förebilder
Igår sydde jag en klänning. Det var roligt, fast jag fick sprätta två gånger så tredje gången jag gjorde fel sket jag i att rätta till den. Sen hade jag på mig den på kvarnen. Man kan tycka att måndagkvällar borde ha annat än kvarnen att bjuda på men har man långväga besök får man ta seden i farstun. Först var vi iofs på ÖK vilket var mysigt på riktigt, och jag gick hem tidigt i den regniga sommarkvällen. Mycket dramatiskt.
Ja, alltså ska jag berätta om Annika (Annika heter egentligen något annat, namnet är fingerat).
I helgen var jag ute och åkte inlines en sväng, vilket var sjukt kul. Har vart så dåligt väder + festival och annat som kommit emellan på sistone. Jag älskar ju mina inlines.
När jag är 50 meter hemifrån ser jag en liten farbror (nu snackar vi liten alltså) ligga i en buske utanför soprummet med en systemkasse. Stannar till för att kolla läget och just då stannar en annan kvinna upp och frågar hur han har det. Vi får inget liv i honom men jag menar att han andas och funderar en kort stund på att åka hem (daaah? ibland är jag precis så mesig jag inte vill vara. men det går över). Men till sist vaknar den lilla lilla farbrorn. Full och förvirrad men annars vid god vigör. Annika pratar lite med honom och han förstår inte vad som hänt och vill bara hem. Här tänker jag att jag gör ju ingen direkt nytta och borde jag kanske inte gå? Det är ju oförskämt att stå och stirra men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
- Va ere där för grabb? sa farbrorn precis. Jag fnissade förtjust och presenterade mig.
Sen skulle han ställa sig upp och det gick inte så bra. Inte ens med hjälp från annnika gick det så bra.
-Vet du, vi får nog hämta någon som är lite starkare än oss, sa hon. Men det funkar ju inte för mig (såklart) utan jag tog av mig strumpr och inlines och baxade på tofflorna och pekade med hela handen (tack, förflyttninhsteknikskurser för allt jag lärt mig) så promenerade vi hem med farbrorn. Jag med inlines i handen och Annika med en jäkla massa packning.
Okej, nu kommer poängen.
Vid ett tillfälle sa Annika "ja men vilken tur att just vi kom förbi". Och jag sa att det var härlig att se att det finns folk som vågar hjälpa sina medmänniskor. Hon svarade något härligt altruistiskt i stil med att man ska vara snäll.
"Men det är ju inte alla som tänker så" sa jag med en framkrypande bitterhet. "Nej men det finns många som bryr sig, det ska man komma ihåg" sa hon.
Hey, det var som en bitchslap. Typ shape up och tro inte att du är bättre än alla andra. Jag ska fan inte lägga mig till med någon cynism. Det är inte jag, har aldrig varit och det klär mig inte. Jag vill inte låta som tanterna på jobbet som pratar om att De är de enda i hela världen som hjälper folk upp när de har ramlat. Gudskelov är det inte så, människor bryr sig. Och ännu än gång, det finns så många människor som skulle plocka upp en ur ett dike om de bara fick chansen.
why oh why oh why osv.
farbröder öl och kvarnen.
farbröder kan vara riktigt ointressanta.
och vaktis bangade visst.
love is in the air!
Imorse suckade ptr om att han inte skulle kunna äta hela sitt monstruösa äpple och jag fick ett tillfälle att säga "om du har ett äpple vill du dela det med mig?" och dagen började prima. På sistone har jag vaknat av att någon ligger och spelar nintendo ds brevid mig i sängen. Det är ganska rart ändå.
Jag älskar ledighet och långfrukost i soffan. På helger får man vara lite seg, dricka kaffe till frukost och chilla.
Sen begav vi oss mot söder och lallade runt ett tag för att sedan landa på en uteservering med en öl i nyporna. Det är inte fy skam!
Nu är vi hos mor för att min symaskin bor här. jag har sytt ett I-podfodral i turkos (nej, jag har inte köpt en I-pod men snart kommer lönen. snart kamrater!!1) och sytt om en taxitröja. Min bästa taxianekdot är förresten när kockis helt spontant kallade sin stammiskund för taxibög. Det var alltså med kärlek, måste understrykas.
Eftersom jag inte kan sy utan avledande manövrar (tänker jag för mycket blir det garanterat fel) har tv'n skvalat i bakgrunden. Alltså skona mig, vad femman är otroliga i sina programidéer. När det kommer ett program om bäbisar som bara är skrikande bäbisar bytte vi äntligen kanal. lättja är en döddsynd.
Igår tittade jag lite på Veronica mars <3 som någon underbar människa lyckats ladda ned till mig äntligen. Det är så spännande och så mycket nutidsreferenser, som guitarr hero och paris hilton. Det är spännande tycker jag, man känner sig nästan interaktiv ^__^
Sen gick vi till Tigris (stammis-alkis-förorts-haket i skarpnäck) och tittade på karaoke. Det är så otroligt klassiskt verkligen, love is in the air, åh vilken karl, osv. Min absoluta favorit var där och sjöng johnny cash, men han var tyvärr tvungen att dra innan han sjöng sin andra låt (dylan). jättehärlig röst + musiksmak. bueno!
Imorgon ska jag skriva om Annika, om jag har tid.
I just called to say
"tja liv
ööh ring upp mig då
ah skitsamma
ha det bra gumman
hey"
Nu har jag lyssnat på det meddelandet ungefär en miljon gånger på morgonen (undrar var det kostar) samt skrivit en lista på vem det skulle kunna vara. Jag förstår bara inte vem som vill mig något. Det är en raspig mansröst så jag antar att personen är full eller bakis och det är därför han inte säger sitt namn. Eller så antar han att jag han hans nummer. Där kommer mysterium nummer två fram, Varför har han mitt nummer och jag inte hans? Lovar att uppdatera bloggen när jag får någon klarhet. gosh my geesh darling!
Nu är det oförskämt fint väder, men ändå sitter jag inne och blir yr så fort jag reser mig. Tur att det är simpsonsmaraton på tv och Peter är sjuk och har utegångsförbid. Måste nog banga på 80s om jag inte blir piggare. Jag vill inte känna mig dålig för att jag inte är tillräckligt bra på att ha roligt (Ja, jag hör hur dumt det låter) men ändå känns det lite synd att "slösa" bort en helgdag på att vara hemma och mysa/vila upp mig.
Vännen frågar varför en blir deprimerad och jag kan bara svara kemi. Jag vet att han inte förväntar sig ett ordentligt svar, precis som när han frågade vad man ska göra om man fastnat med handen i videon, men det känns ändå lite intetsägande. Det är så svårt när folk ställer allvarliga frågor på ett lättsamt sätt.
Jag hittar inte usb-sladden till min mobil och håller på att dö en smula. En stor smula till och med, vill så gärna lägga upp en skitsnygg hoplouie-grej jag hittade på borgmästargatan. Begåvad den där, må jag säga!
Imorgon ska jag i bästa fall åka till mors lägenhet för att vattna hennes blommor, och försöka sy en smula. Jag har ju alla dessa projekt i huvudet och behöver få lite utlopp för detta. Och så ska jag hämta stickor, jag har lovat att lära peter att sticka.
HALLÅ JAG HAR ETT ÄPPLE VILL DU DELA DET MED MIG?
Jag friade per sms.
Han sa "ja".
nu ska jag fira med apelsinjouice.
om du har ett äpple vill du dela det med mig?
Här sitter man i godan ro och bloggar barn men vad händer?! Jag hamnar i precis samma situation. Eller alltså jag är inte gravid, tack gud, men jag ska köpa en i-pod. Jag ser den redan som min lilla älskling men det är inte det jag syftade på. Nej, jag har just lärt mig att i jakten på fildelare (usch usch usch) har apple varit smarta nog att se till att en bara kan koppla in sin i-pod till sitt Egen i-tunes. Det vore såklart prima om jag hade mitt egna i-tunes. Eller alltså den installeras obsiously från en skiva man får med gay-poden men jag har för guds skull ingen dator. Tror ni jag är gjord av pengar eller? Så datorsituationen visar att det mest rationella (men inte enda) alternativet vore att installera det på Peters dator om han godtar detta (och det inte skulle förstöra något), men är inte det som att förlova sig? Tänk om han drar med datorn och jag står där med en i-pod varannan vecka. Missförstå mig rätt nu jag bryr mig föga om en liten pryl jämfört med the love of my life men det är Pressen. En gång var pressen bara biljetter till en konsert två månader framåt och jag älskade den. Nu är det helt plötsligt elektronik inblandat.
ps. idag handlade ring p1 mest om att säga hej. Lagom spännande, men det ringde en fd. mansjourare/maskulinist in och började jiddra om tusen saker samtidigt utan att hålla sig till ämnet (vilket är mer regel än undantag i det programmet förvisso^^). Slutklämmen var alltså att allt är feministernas fel, en roande iakttagelse. De pratades från början om hur dyrt det var att leva som frånskild i vårt samhälle. jourkillens slutsats var att man skulle skaffa någon att bo med direkt om så bara en kompis.
programledaren- men om man är trött på det och har levt med män eller kvinnor som har varit jättejobbiga
jourkille- det här är så typiskt alltså, det ÄR inte fel på alla män!!1 man kan inte säga så, det här har jag mött på så många gånger. YADA YADA YADA. Och här kom han fram till att det är så SYND OM MÄNNEN. punkt.
and if the ground's not cold
Räddare i nöden en sån här dag är pixies, karln och insikten att det är fredag imorgon. Jag är så att säga inte så tolerant just nu, och mitt jobb särskilt tålamodsprövande. Ibland tröstar jag mig med hur fantastisk jag är då inte så många skulle orka med mitt jobb. Fast ibland tänker jag på mina kollegor, de ganska lätträknade jag verkligen beundrar, och önskade att jag vore mer from och mysig och såg varje arbetsdag som en välsignelse.
Jag drömde att jag skällde ut min kollega efter noter i natt. Peter påpekade att jag hade legat och fnissat i natt. Jag tror jag har drömt bra överlag, men särskilt att få förklara för människan att hon är arrogant och inte alls särskilt snäll gjorde mig så lycklig. Så nu har jag fått utlopp för det!!!1 härligt.
Sen vaknade jag av ett pipande från en febertermometer. trettisju&fem, mummlade Peter och jag vaknade till och påpekade att man ska lägga på tre tiondelar. När jag insåg att han verkligen var sjuk och skulle få vara hemma och spela tv-spel med regnet mot rutorna (den delen är lögn, jag fattade inte att det regnade innan jag kom ut i regnet utan jacka...) blev jag jätteavundsjuk och insisterade på att jag också skulle ta tempen. 36.6 hade jag. jävla skit, det var säkert för att jag var för trött för att stänga munnen ordentligt.
Satt och läste jennys blogg nyss trots att den heter "en blogg om barn, bristningar, rolf lassgård och sexuell frustration" (fritt tolkat med dåligt minne). Hon skrev om den "klassiska" grejen att skicka fel sms till någon med flit. Jag tänkte efter och lyckades för allt i världen inte komma på någon gång. Bara att jag alltid skickar fel till någon jag verkligen verkligen inte vill skicka fel till. Igår skickade jag ett ganska underhållande fel dock. det stod "urinvägsinfektion" och inget mer. Jag skulle nog tyckt det var lite kryptiskt om jag fick det.
På tal om barn var det stora samtalsämnet på jobbet igår bland 20~tjejerna vad tusan man ska med barn till. Ganska skojsam diskussion och på väg till tuben diskuterade jag och peter detta med vår kollega. Ja, om man ska ha dem i burar eller koppel och dyl. Så frågar kollega i all välvilja "Vill ni ha barn?" (vilket i sig är en obehagligt ställd fråga som om vi skulle ta ställning till att avla barn tillsammans efter att ha hängt mindre än ett halvår. Fast det kanske är att kräva lite för mycket att säga "vill någon av er ha barn") Hursom helst sa båda "näe". Här hade vi kunnat gå och handla paprika och kokosmjölk och åkt till skarpnäck utan att min hjärna skulle bli alltför brydd, men istället säger kollegan "aldrig?" varpå Peter hastigt svarar "JO! .. eller alltså jag vill det. nog." Vilket är ett ganska normalt och inte så skrämmande påstående. Men sen blev det liksom tyst. Som att vi satt i Dr Phils soffa och jag skulle ge respons på det. Så jag mummlade lite. Senare funderade jag på alla dåliga filmer jag sett när människor gör slut för att de inte har samma mål i livet. Jag har inga ambisioner att klämma ut en unge som det känns idag. Klart folk ändrar sig, men hur lång tid har man på sig liksom? Det är inte så att jag tror mig behöva komma på ett svar inom ett år. Jag har inga garantier för att vi är tillsammans om ett tag, men jag vågar för allt i världen inte tänka mig något alternativ. Jag vill inte ge upp det bästa som hänt mig därför skulle mina funderingar om framtiden förhoppningsvis innefatta en vän med eventuella barnfunderingar. Och det måste väl gå bra?
Inte det att det här något stort ångestmoment, men jag var lite fundersam ett tag. Jag vet att det inte är något jag behöver ta ställning till nu men ändå. que sera sera.
ring så gnäller vi!
Mitt favoritfenomen just nu är ring p1 aka ring så gnäller vi. Jag bara älskar det, och eftersom jag jobbar hos en person som lyssnar på det varje morgon är jag lyckligt lottad. Snittåldern på de som ringer in är nog 60 men många är över och ger sig fan på att uppfylla fördomarna om gnälliga & bakåtsträvande gamlingar.
I regel tycker de inte om ungdomar, invandrare & politiker. Är det karlar vill de även att kvinnor ska veta sin plats. Det kan också vara någon klurig jävel som suttit och tänkt en vecka på ett tidigare inlägg och besvarar det så kryptiskt att det inte går att bemöta (exempelvis han som suttit och räknat på vad det kostar att byta till elbil för att hjälpa en kvinna som gnällde på bensinpriserna). Eller med att upprepa föregående talares poäng med andra ord (Det i särklass värsta jag vet) En sådan diskutession utspelade sig mellan två israelvänner som var skogstokiga båda två. En kvinna hade gäll röst och telefonluren för nära munnen och en man hade svårt att hitta orden men sa ändå emot med jämna mellanrum. Kvinnan fullständigt vrålade att israel är ett fredligt land och ett föredöme för de där araberna. Jag skrattade tills jag kom på att hon var allvarlig.
Hur tusan kan sveriges radio komma undan med hets mot folkgrupp? till och med på internet är en ansvarig för vad som skrivs i ens lilla lilla chatrum. Hur skulle en statlig instans komma runt detta?!
Ring p1 får mig alltid bloggsugen. om stort och smått liksom. Jag vill säga emot de flesta och tycker alltid jag är inne på ett bra spår... Tills jag sätter mig vid datorn. Då är det borta med vinden må ni tro! Nåja, jag är glad ändå. Den här veckan diskuteras arbetskraftsinvandring & SFI.
Att Nyamko sabuni kommit på förslaget att ge invandrare som lär sig svenska en bonus är alltså det senaste. Jag säger lägg resurserna på att rusta upp SFI och göra samhället i stort mer tillgängligt. Då skulle fler kunna lära sig svenska på ett mer naturligt sätt. Istället vill man i Alliansens individfokuserande samhälle belöna de få som når fram till målet. Inte ens våra kära integrationsminister kan väl ändå mena att att vi skulle ha råd att ge den här bonusen till alla? Jag har svårt att tro att det är meningen. Här kommer även arbetskraftsinvandringen in, Officiellt ska vi ta hit eliten av specialister så sverige blir bäst i världen på allt- tjoho! Men realiten kommer bli att folk från fattigare länder kommer hit och arbetar för slavlöner tills vi tröttnar och skickar hem dem. Om man kunde fokusera på frågor som assyl och integration samtidigt skulle det ligga åtminstone något trovärdigt i alliansens flykting- och invandringspolitik men allt jag ser nu är hyckleri och ökande rasism.
Nu minns jag egentligen inte vad jag ville, något med namn var det nog. äsch jag skulle skriva något lättsamt, jag lovar. tjipp tjopp! Nu ska jag köpa nya strumpor för de gamla blev blöta när jag skulle duscha en vårdtagare ^__^
pur lycka och kärlek!
Alltid är det när jag har negativa känslor jag behöver få utlopp som jag lyckas blogga. Det är en lite tråkig trend som jag kanske skulle bryta ändå. just nu är det några timmar tills jag tar mig till arvika, det känns så fab. Peter ligger på sängen inne i vårt rum och lyssnar på bowie. Att en sån grej kan göra mig så lycklig. Pirr.
Jag har med min gamla nokia till festivalen så jag inte tappar bort min nya fina telefon. det är bra av så många anledningar. Till exempel har jag glömt helt hur den funktionerar så jag håller på att få spel ens innan jag börjat använda den. Men det absolut spexigaste är att den saknar NaviKey (tm). det vill säga knapen som gör ALLTING. så jag hittade en pin med en röd stjärna. Nålen passar liksom att trycka ner i hålet, men den är lite för lång. Så jag har satt fast den utstrickande röda stjärnan på knappsatsen med några varv papperstejp. Ibland blir jag så stolt över mig själv. Bild kommer ^__^
Idag flyttar Lars. Han ringde igår för att citera Nyamko Sabuni: "Även när jämställdhet är uppnått är det inte jämställt" (fritt efter lars ord, kan ha missat nåt eftersom han diskade samtidigt).
Jag kan enbart tolka det som att hon inte bryr sig. Nyamko trivs bra i regeringen men precis som att Försvaret, vad jag hört, nekar de mönstrande som är mest överentusiastiska till vapen (och då frågar man sig hur tommy kom in ^^) kanske de borde anat oråd någonstans på vägen mot att göra Sabuni jämställdhets- och integrationsminister. Begreppet "drag under galoscherna" blir än en gång aktuellt. Fast å andra sidan är det väl inte många i folkpartiet-hej-vi-gillar-språktest som sätter sig emot hennes hetsande mot det mångkulturella sverige. Vad hände med det folkpartiet som tog avstånd från populistisk främlingsfientlighet? I den klassiska valnatten 1991 lämnade Bengt Westerberg helt sonika studion när han tvingades sitta brevid Bert och Ian, Nu är det inte många formuleringar som skiljer Fp idag från Ny demokrati då. Jag inväntar spännt dagen då Alliansen faller samman.
jävla skit nu igen!
Människor jag missbedömt är det absolut tråkigaste och hemskaste. Nu har en person dissat min vän sådär Moget. Mest påhopp för personens utseende och lite annat helt ogrundat. Jag gillar min vän och jag gillar inte att folk kör någonslags högstadiemobbing, även om det sker i sin alldeles egna blogg och jag får väl skriva vad jag vill.
Jag har aldrig kallat mig ett särskilt stort fan av yttrandefrihet.
Det är inte okej att säga att någon är ful bara ändå.
Jag tycker verkligen inte det.
sorgligt att inte ha viktigare att tänka på än människor man ändå inte gillars val av accessoarer.
hur orkar man med sig själv om man är så ytlig?
minsta gemensamma nämnare
"jaha, har du pratat något mer bertil? är det bra med honom eller?" kan det låta. inget fel med det egentligen men troligtvis kommer samma sak upp nästa vecka trots att ingen inblandad har träffat bertil eller kanske ens gillar bertil. för dem kan bertil mycket väl vara död. ändå är han allt som håller liv i konversationen.
svaret på ovanstående blev "Ja, alltså jag hörde att han hade fått en ny lägenhet" "jaha vad roligt."
sen vecka efter vecka ställs samma dumma frågor och ingen har ett svar. varför kan inte svenskar hålla sig till att prata väder? eller kanske våga fråga varandra vad vi ville bli när vi var barn eller var som får det att pirra i magen? varför så många ord för så lite sagt?
(som brasklapp kan jag säga att jag visst ycker det är intressant att bli uppdaterad om vännen som flyttat för att plugga i lund eller prata om jobbet eller ponnis eller det som nu knyter mig samman till en annan människa. men när det blir repliker som en utfyllnad föredrar jag "Tänk vilket väder vi har." det duger.)
jaha, och såklart måste jag säga att det var speciellt igår. ett tag i alkoholens dimma ville jag känna som att vi visst skulle kunna bli någon slags demi moore och aston kutcher & tom cruise eller vad han heter och allt skulle vara som i en pripps blåreklam. Ja alltså ingenting är omöjligt, det vill jag understryka. Allt känns bättre efter igår iaf.
ps. det var trevligt att bli full, måste jag göra oftare. ds.
what's the name of the game?
I sann nörd-anda har jag börjat syssla med Spelet. spelet - the one and only. Det har peter med, ibörjan förlorade jag mest, men på sistone har han inte varit den skarpaste kniven i lådan. Spelet ( http://www.urbandictionary.com/define.php?term=the+game&page=6 ) har på sistone slagit mig som allt för likt verkligheten. Jag må ha dålig självkontroll men jag lyckas då alltid tänka på det jag inte borde och detta är nog hyffsat mänskligt får jag gissa. Men verkligheten är rackarns mycket knivigare. Jag kan liksom inte på samma spontana sätt utbrista "men tusan också, nu tänkte jag på X igen" och på så sätt släppa tanken. Och jag hatar att censurera mig sådär. jag blir ledsen ibland. och så tänker jag att om jag inte vore så himla mycket jag skulle jag inte tänka på allt det där på det sättet. Ibland tänker jag att alla är rätt trötta på mig för min egenhet att ängsla mig. (ja, man kan verba allting...)
Nästa vecka ska jag till arvika och tro mig, det kommer bli en upplevelse. Jag har inte varit där som besökare på gud vet hur länge... 02 kanske senast. Vi får helt enkelt se. Jag tror av någon anledning att den här festivalen ska bli en uppenbarelse för mig. Om veckan förflyter fint ska jag ringa Lina och berätta direkt, jag vet att hon skulle vara stolt över mig.
Jag är sjuk och vi har bakat banankaka och köpt liggunderlag, en jättefin tavla och en död tigerfäll att ha på golvet när lee tar alla möbler med sig och flyttar ihop med karln.
