yeah oh yeah!
vad gör man?
Hur somhelst kan det ju vara hösten som gör sig påminnd? Hur som helst har jag semester imorgon och har inget jobb på en vecka, det är egentligen fel tillfälle att gnälla. Jag lovar att ha jätteroligt på min långweekend. Eller kanske inte lovar, men jag ska verkligen försöka.
Nu bär det av.
snart så!
lars och jag pratar om skolan.
14:59Lars
ursh! gramatik
14:59Liv
jag känner mig ofta lite dum i huvudet. Eller snarare som att jag har koncentrationssvårigheter.
grammatik är roligt. Jag går igång på sånt! morfologi och partikelverb.
15:00Lars
oj! jag går verkligen inte igång på gramatik
15:00Liv
naturvetenskap har aldrig varit min starka sida så jag är glad att jag inte är i dina kläder.
15:00Lars
skönt att vi kan kompletera varandra
15:01Liv
haha, ja exakt. du kan förklara fysikens lagar och jag kan ta ut olika satsdelar i en mening. tillsammans är vi oslagbara...
eh?
15:01Lars
precis! vi kan starta ett företag
15:02Liv
hahaha vad ska vi sälja eller erbjuda för tjänst?
15:02Lars
allmän hjälp
Extrahus.
(jag har ont i huvudet igen och känner mig sämre. Ska lägga mig och stirra på tv-serier i väntan på bättre tider.)
jo jag tycker det är lite roligt.
blocketspråket! jag sitter alltid och tittar på annonser på hundar, dagmatte, villor, mobiler eller annat jag tror mig för tillfället behöva... Och det är fantastiskt hur folk uttrycker sig.
for whom it may concern
Sjävklart kan inte heller sexualundervisningen se ut hur som helst (har hört talas om lärare som sätter på en porrfilm i klassrummet och sen inte diskuterar den något alls efteråt.) Men att lärare HELT ska förbjudas att tala om sex med eleverna och samhället ska förutsätta att alla föräldrar är kapabla att ge sina barn den undervisning de behöver är helt fel, enligt mig. Porier från Svd hade mer eller mindre det ställningstagandet. Fosterutveckling kan man prata om, men det är allt!
Jag håller på att bli friskare. just you wait! nog ska jag till göteborg ändå.
okej nu är jag sansad.
För att det är kontroversiellt? Men hur ska vi då kunna acceptera att skolan undervisar om politik och religion, knappast mindre kontroversiella ämnen? Antingen har man en tillit till skolsystemet eller så får man lära sina barn allting själv. Jag kan verkligen inte förstå det.
Sen tron att 14åringar inte hört talas om sex innan jessica från rfsu kommer in i klassrummet är något naivt. Jag skulle vilja påstå att de flesta har en uppfattning om vad sex är, inte alltid en sund sådan så att någon fyller i kunskapsluckor och låter kidsen prata och ställa frågor och bli tagna på allvar är väl fint?
Ska jag dra det här med Dagen-efter-piller så är det ju receptfritt som det ser ut nu. Varför skulle det då inte gå att få hos skolsyster? Jämför jag med värktabletter så skrev vår skolsyster noggrannt upp varje alvedon jag fick, orsak och hade ett litet samtal för att kolla läget. Är inte det ett bra alternativ till att någon köper på apoteket och använder för ofta, eller till och med fel? Nu har skolsyster en möjlighet att fånga upp sexuellt riskbeteende, oavsett att hon inte behöver kontakta föräldrarna så kan det ju vara något positivt för unga tjejer.
Dagen-efterpiller är INTE ett abortpiller. Det tas innan en graviditet påbörjas. Det är alltså INTE ett direkt ingrepp på kroppen. Dock lär det ha jobbiga bivernkningar som illamående och kräkningar, så att någon skulle välja att missbruka dessa är föga troligt.
shit, var skulle världen vara utan pelle ullholm.
Jag blir helt matt av debatten stormar. Det är vulgärt språk, eller det är en marginaliserad syn på sex som rfsu har någon slags ond lobby för, det är en hel massa lögner och jag orkar inte ens börja bemöta dem just nu.
så jävla framtid!
Det här är verkligen framtid
http://www.blocket.se/stockholm/Mobil_telefon_klocka_gsm__multimedia__24227534.htm?ca=11&w=1
läkares helande inverkan.
Annars är jag fortfarande sjuk, och är smärtsamt medveten om att det snart är två veckor sen jag blev sjuk. Jag har iaf skickat in ansökan till RFSU och ser fram emot november.
Det är inte klädsamt att var bitter.
Men jag är nog mest arg. Jag hatar att min kropp är så ynklig och att jag de senaste 8 åren ägnat osunt mycket tid åt att vara sjuk. Jag hatar att jag inte kunnat sova i natt och att jag är rädd att jag ska kvävas i sömnen för att jag är så satans förkyld. Jag hatar att läkarna aldrig hittar något fel på mig och att de aldrig riktigt letar. Jag hatar paniken att inte kunna komma ifrån det här. Kag hatar att man är så himla ensam när man inte kan sova på nätterna och mår dåligt. Jag hatar att förkylning låter så jävla odramatiskt men ändå är det här något utav det värsta jag vet. Jag kan inte tänka på något annat, eller egentligen kan jag inte tänka alls. Allt fokus är på att jag har ett galet tryck över näsan och bihålorna och att jag snorat mig igenom två rullar toapapper i natt. Det är inte riktigt riktigt. Jag önskar att jag fick sova ordentligt och vakna friskare. Bara lite friskare, jag tycker att jag är värd det nu.
skärpning #2
Det finaste jag varit med om på det här temat var i somras när jag hade genomlevt hela arvikafestivalen i somras. Ärligt talat, det går inte att beskriva om man inte gjort det, men ingen sömn och alla fysiska krämpor i världen plus vädret som var emot oss, vätskebrist och känslan att ha ansvar för en massa folk som var ledsna och trasiga. Jag vet inte när jag haft så hög stressnivå i mitt liv annars, det var sjukt. Och lite häftigt man blir ju hög på sånt. Hursomhelst kom anna fram och kramade mig och jag var skakig och ynklig och svag och visste nästan inte upp eller ner. Då säger anna uppmanande "Men kramas hårdare, vi tycker väl om varandra?". Säger inte det allt? Jag ska se till att inte lära känna några fler människor utan att anstränga mig för att kramas med dem. Nyårslöfte!
Skärpning!
Jag är upprörd på mig själv att jag inte kan ta mig i kragen och fungera som vanligt. Jag är sjuk, men har inte feber vad jag vet. Alltså känns det nästan inte okej att vara sjuk och jag vill ju så gärna fungera som vanligt. Alltså känner jag mig dåligt, fast det muntrar upp mig att bli kallad kreativ. Katharsis kanske, själens rening? Fast jag tror inte att jag lider tillräckligt, det är just det som är mitt gissel. Jag är sjuk men inte riktigt plågad. Jag klättrar på väggarna men orkar knappt stå upp... äh, jag vet inte.
Imorgon firar cowabunga två år, tror jag. Och snart har min bror inflyttningsfest tillsammans med människan som jag möjligen har eller inte har träffat. Jag försöker snoka vidare så jag vet hur jag ska förhålla mig. Skulle jag ha träffat henne kommer jag ändå sträcka fram handen och hälsa artigt. Skulle hon då säga "vi har träffats" istället för sitt namn (något jag avskyr, då det känns som en orättvis tillrättavisning) ska jag neka och hänvisa till min onda tvilling.
Är det något magdalena ribbing lärt mig så är det att man inte behöver prata om jobbiga saker. Det är oartigt att ta upp något för en annan person besvärande och man har alltid rätt att säga "har du sett någon bra film på sistone" när man vill byta samtalsämne. Det tycker jag är vackert. Hon är riktigt vettig på många fronter, speciellt när hon pratar om vegetarianer.
Det som är fascinerande är att jag snorat upp ungefär 6-8 toarullar i helgen. Det blir typ flera soppåsar överfulla med snorpapper. Förstå min fascination!
Sluta vara så himla rädda.
Ibland när folk pratar om att det jobbiga med livskriser är att så många vänner försvinner har jag haft svårt att tro det. Hur människor med cancer, AIDS eller som råkat ut för andra hemskheter skulle ignoreras av omgivningen. Jag förstår inte, så fungerar väl inte människor?! Men så har jag med åren insett att det gör de. Avvikelser från normen kan vara för mycket för folk att tiga ihjäl och kan de inte tiga ihjäl det så klarar de inte alls att hantera det. Det här var egentligen inte vad jag skulle skriva om.
Jag tänkte skriva att jag är stum inför människors reaktioner på den nya ICAreklamen där en kille med downs syndrom är med. Nu har jag förstås mest hamnat på underliga bloggar och dyl. och de reaktioner jag läst är inte representativa för svenska folkets men jag tycker de illustrerar en poäng.
Någon tyckte att det var humor på hans bekostnad och därigenom alla människor med något handikapp. Hur kränkande är inte funktionalitetsnormen vi har idag då? Hade jag haft någon funktionsnedsättning skulle jag bli bra mycket mer provocerad av bristen på killar som jerry, tjejer i rullstol osv. Att personen som skrev det inte förstod att skämtet är på vår (tittarnas) bekostnad och handlar om att slänga tillbaka våra fördomar i ansiktet på oss, visar ju en total brist på förståelse från hens sida.
Sen har flera personer tagit upp att den kanske skulle vara stötande, men inte förklarat för vem. Jag tror det är för de som lever i en bubbla där allt måste vara normativt. Självklart måste även människor med olika diagnoser få finnas. Även på tv, varför skulle inte media kunna representera befolkningen i stort?
När jag såg jösses flickor på stadsteatern (nä, alltså den var inte så jävla bra, synd att man inte var med på sjuttitalet, då var det drag under galoscherna, tack så mycket.) Hade de en norm-snygg-brud med som spelade rullstolsbunden. SPELADE rullstolsbunden. Hon spelade också en person med talsvårigheter precis som jonas karlsson i livet är en schlager. Vad i hela världen är det som gör att vi väljer att låta "friska människor" spela rullstolsburna hellre än att låta någon rubba normen? Filmer, tv, reklam, media, teater och liknande är bara exempel. Men jag blir så himla ledsen, och när den normsnygga blonda skåldespelaren hoppar upp ur sin rullstol i slutet av pjäsen blir jag ännu mer ledsen.
Äh, jag som senast i morse hatade rosa bandet för att det blir så kommersiellt och mycket goodwill till oförtjänta företag och nu håller jag på och hyllar ica? äh, jag kan inte hjälpa det. Lite inkonsekvens kan man ju få unna sig. Dessutom är jag sjuk.
släpp fångarna loss det är vår!
grrr
släpp virusen, loss det är vår!
Nu har jag ett litet andningshål av uppkoppling och lånar mikals dator när han är på jobbet. Det är gött. Jag sitter och fantiserar om resor och kollar in skistar. Jag är ack så peppad och längtar tills säsongen är igång. Ska även besöka flottsbro, vi bor ju för nära för att aldrig ha åkt där. Verkligen!
Har just suttit och mejlat jobbet och kollat upp viktigheter. Kanske att jag skulle skicka in min ansökan till RFSU när jag ändå har möjligheten? Eller så läser jag det några gånger till. bara jag inte glömmer. Det vore så hemskt typiskt.
Jag vill bara bli frisk. Jag vill verkligen bara bli frisk. Nu har jag varit sjuk över en vecka och det är inte okej.
När allting går åt pipsvängen
Alla är borta också, ingen hemma och inget händer. Dessutom skulle jag ju varit på släkttillställning igår, det blev inte så. Bror och hans nya partner skulle vara där. Jag drömde att hon var ungefär 35 och väldigt arg. Efterfrågade lite skvaller när mor ringde nyss och ju mer hon berättade om den här nya människan desto mer orolig blev jag. Det finns en chans att jag har blivit alldeles för full på äppelöl på något kårhus, spelat fotboll med henne mfl. Försökte iscensätta ett slagsmål med henne and the list goes on. Ovärt!
bajs bara
finkultur!
En av mina närmsta skickade just en diktsamling som jag blivit lovad länge. Den känns viktig, och jag är glad att jag gillar den. Jag är alltid orolig att jag inte ska gilla det folk skriver. Du är vad du skriver, fast nä.
Annars har boulevardteatern satt upp moby dick, det får jag veta i ett nyhetsbrev eftersom jag numera intresserar mig för teater. Jag har inte läst moby dick så det känns inte särskilt lockande ända tills jag kommer det "innehåller obscena ord och gester". Då blir jag innerligt nyfiken. Är det för att den är barntillåten de måste skriva så? Jag kommer bara på en och en halv gest som skulle kunna kallas obscen men nu vet jag vad jag ska fundera på under dagen.
prosit
De språkliga felaktigheterna idag är sjukt många, och inte bara i mitt tal. Jag har någon lightversion av afasi som förmodligen är övergående, men ändå.
Fyrans buss har ju alltid varit ett veritabelt minfällt då mina kollegor samtliga åker den och jag tvingas ducka dem allt som oftast. På sistone har även massa kompisar från förr börjat dyka upp och gjort saken ännu värre. Det är som att jag inte riktigt vågar hälsa på folk jag inte träffat på 4år<. Oklart är varför men jag får nog sluta åka buss.
falskhet vs. trevlighet.
Att förknippa med den här diskussionen är också människor som säger "Jag är sån, jag tänker inte göra mig till" när de till exempel inte reser sig för en gravt handikappad på bussen eller säger något som sårar någon. Vissa människor inbillar sig att deras dåliga sidor är den naturliga essensen av dem de är och att den därför måste bevaras till varje pris. Jag anser inte att det går att hitta en essens av vår personlighet utan att vi påverkas av sociakulturella faktorer. Här kan vi också ha ett finger med i spelet själva och bestämma hur vi vill vara och sedan sträva mot det målet.
(Här säger personen gärna något om att "jag bryr mig inte om vad folk tycker och tänker om mig" vilket givetvis inte kan vara sant eftersom människor är flockdjur och påverkas av andra människor. Vissa mer än andra men det är ändå inte sant.)
jaha, då kom den då.
Ikväll spelar Lars Demian på 44an men jag ska inte dit. Det är inte planen i alla fall. Egentligen tänkte jag försöka gå ut en sväng i morgon då det är lill-lördag och allt men det blir nog soffan och en kopp té i förhoppning att bli frisk någon gång.
Jag har en arbetskamrat som knappt kan öppna munnen innan jag måste kväva impulsen att ställa mig och skrika "DU ÄR INTE MIN MAMMA!". Det är sjukt jobbigt och alla psykologer med huvudet på skaft hade nog haft mycket att säga. Dock liknar hon inte min mamma utan bara en opåkallad auktoritetsfigur. Med tanke på att hon är min kollega och inte min överordnade blir jag vansinnig av den där tonen som antyder att hon står över mig.
Två saker är roligt med jobbet just nu. En är en heldagsutbildning i psykisk ohälsa hos äldre, en välbehövd utbildning och vi får fika och lunch :D. Det andra är någon äldremässa i gloden där mitt företag ska vara representerat så jag ska stå och charma folk så de vill bli kunder hos vårt företag.
ja, nog är det höst alltid.
om någon vecka ska ABF ha ett föredrag om hoola bandoola band. Hoppas jag kan gå.
På premiären av bananas livesände de en frågestund med fredrik gerten från malmö där också Mikael Wiehe dök upp och sjöng om frihet. Han hade iaf självdistansen att ta upp uttalandet "Om jag hör mikael wiehe säga nicaragua en gång till så skriker jag" som såklart kom från sjuttitalet men går att applicera på lite vad man vill. Jag tycker Mikael Wiehe är självupptagen och tar för stor plats. Men han har gjort mycket bra för mänskligheten. Det är spännande med sådana människor, de som är alldeles för buffliga men är okej för att de står på rätt sida.
ja, nog är det höst alltid.
om någon vecka ska ABF ha ett föredrag om hoola bandoola band. Hoppas jag kan gå.
På premiären av bananas livesände de en frågestund med fredrik gerten från malmö där också Mikael Wiehe dök upp och sjöng om frihet. Han hade iaf självdistansen att ta upp uttalandet "Om jag hör mikael wiehe säga nicaragua en gång till så skriker jag" som såklart kom från sjuttitalet men går att applicera på lite vad man vill. Jag tycker Mikael Wiehe är självupptagen och tar för stor plats. Men han har gjort mycket bra för mänskligheten. Det är spännande med sådana människor, de som är alldeles för buffliga men är okej för att de står på rätt sida.
ja, nog är det höst alltid.
om någon vecka ska ABF ha ett föredrag om hoola bandoola band. Hoppas jag kan gå.
På premiären av bananas livesände de en frågestund med fredrik gerten från malmö där också Mikael Wiehe dök upp och sjöng om frihet. Han hade iaf självdistansen att ta upp uttalandet "Om jag hör mikael wiehe säga nicaragua en gång till så skriker jag" som såklart kom från sjuttitalet men går att applicera på lite vad man vill. Jag tycker Mikael Wiehe är självupptagen och tar för stor plats. Men han har gjort mycket bra för mänskligheten. Det är spännande med sådana människor, de som är alldeles för buffliga men är okej för att de står på rätt sida.
telefonförvirring.
Jobbhelg över. hurra!
språknörderierna
Det som gör mig vansinnig är att drömma och drömma är samma ord.
Alltså, att drömma om en framtid som artist och att drömma om sin matematiklärare. Jag förmodar att ni ser skillnaden. En stark önskan jämför med ett bearbetande av intryck det undermedvetna samlat på sig under dagen? Dessutom är nattdrömmar inte sällan mardrömmar och i det motsatsen till livsdrömmar. Sen kan man ju bland in de lite mer banalare dagdrömmar, vilket jag kan acceptera som en avart av sovdrömmar. Men I have a dream hade väl gått att formulera bättre på svenska?
L. hade världsrekord i dagdrömmeri, vill jag minnas att hon berättade. Hon är förövrigt anledningen till att jag hittade sara lövestams blogg från början. Jag skulle tacka henne om jag inte förutsatt att hon föraktar mig.
ontario?
Kan inte de här får nobellpriset om det är så bra som utlovas? Konstigt är dock att artikeln pratar om att alla dagar ska bli rätt dagar i månaden. Då bortser de från de dagar man vaknar på fel sida, men även att pms är ett sjukdomstillstånd som inte huvudsakligen är kopplat till ont i magen. Det är allt från dödsångest till att inte fungera över huvud taget.
Tillägg:
Idag ska jag träffa Sara, potentiell ny kompis. Det är jätteroligt, och lite spännande. Imorgon ska jag på premiären av Bananas med min kära mor. Efter alla artiklar jag läst om den har jag fått en enorm avsmak för bananer som företeelse. Även KRAV-märkta bananer verkar ju inte så himla latcho, och ärligt talat kan jag ju räkna ut själv att ett svenskodlat äpple kräver mindre energi än en banan som åkt runt halva jordklotet.
Jag tänkte på något. Kanske på att jag har tänkt starta en ny blogg men aldrig kommer mig för. Kanske på att sjukgymnastiken gick rätt bra idag men jag ändå har ont. Dessutom får jag ondare av att spela gitarr men kan inte sluta. Jag älskar det ju!
viktig iakttagelse på jobbet.
lol
Idag är det skola och om inte läraren shapar upp sig lite tror jag många kommer ledsna. Kul att ha börjat med grammatiken iaf, jag tycker det är spännande. Men av någon anledning är jag så slapp med pluggandet att det är skamligt.
Sen så länkade tanja också till Slitz, vilket gjorde att jag blev sittande alldeles för länge med hakan nere vid knäna. Ja, alltså jag läser den ju bara för artiklarna. höhö. Skämt åsido har jag alltid trott att det finns en gräns för hur dum det är lagligt att bli. Här är slitz sexexperter:
"Tjena tjejer! Min flickvän har absolut inga bröst alls, hon ser ut som en tolvårig pojke på överkroppen. Jag skulle gärna se att hon fixade silikonimplantat, dels för att jag skulle gilla det och dels för att jag tror att hon skulle bli mer bekväm med sin kropp ifall hon faktiskt hade bröst. Min fråga till er är om hon kommer bli arg ifall jag säger detta till henne och om det finns någon risk att jag till och med spär på hennes komplex?
Oslo-Björn, 20 år
Camilla: – Att förstora brösten är absolut ingen stor sak idag, och om du nu vet säkert att hon har komplex för det så är det klart att hon ska förstora brösten.
Elisabeth: – Ingen tjej tackar nej till lite större boobies, förutsatt att man inte är en hårig feminist och lever kvar med 70-talets normer. Ärligt talat, är det någon som tar skada av det?
Angelica: – Det bästa du kan göra är att du skramlar ihop pengarna och ger henne en bröstförstoring, gör det till en överraskning. Tar hon illa upp är det hennes sak, allt du försöker göra är ju att få henne att känna sig mer bekväm i sin kropp. "
(konstpaus för att överväga om det är för dumt för att argumentera emot)
Ja, ja, uppenbarligen behöver jag inte peka ut varför påståenden som "ingen tjej tackar nej till lite större boobies" bara är sant i slitzvärlden. Skola om någon timme och jag längtar innerligt. Mest längtar jag tills ikväll då det är desperate housewives och mina kärleksideal kommer krocka. Ett inferno är det minsta man kan säga, länge sen jag såg tv-serier på tv men i slutet av förra säsongen kom jag att engagera mig. Kanske borde dricka ett glas vin i morgonrock för att understryka att jag är vuxen och gör vad jag vill. På det temat berättade mikael något kul; Han hade en kollega på ett gammalt jobb som åt en tallrik full med sprutgrädde och saftkoncentrat till lunch. Mmm, plötsligt verkar vin på en jobbkväll inte så galet va?
Körslaget!
Jag älskar körslaget. Inte bara av den enkla anledningen att jag tycker om att sjunga i kör och att det är intressant att höra körledarnas arrangemang (som ibland är riktigt bra). Men mest för att det är feel good-tv. Det är glädje från början till slut! Inga hårda känslor mellan de konkurrerande lagen eller körledarna, alla peppar och uppmuntrar varandra och alla sjunger för att det är kul. Något annat som är unikt är att människor som har fyllt 50 deltar på lika villkor med unga och fixade persioner, sådana vi är vana vid att se i rutan. Visst kan det bli lite awkward när alla tvingas göra utmanande koreografier, men det vägs upp av gruppkramarna och den genuina känslan. Jag vet att det är tv och tv är fiktion men jag tror fortfarande att de har roligt.
I kvällens avsnitt sitter rodde ute i rinkeby och letar efter sin kör. Han nekar ett gäng svennar, inte för den sakens skull, men det är ändå befriande. Jag tycker det är härligt att se positiv mediabevakning från rinkeby också. Superfint är det.
Och jag hade ingen aning om att jag älskade caroline af ugglas så mycket som jag tror att jag gör.
guldhelg!
Idag har jag med nöd och näppe lyckats tänka och funktionera men varit väldigt glad. Konstigt är att peter åkte hem tidigt och tog det lugnt och har mått mycket sämre än jag idag. Man mår inte som man förtjänar.
Har åkt och hämtat lilla hunde till och med, klarade bussresa utan att kräkas. Score! Nu går hunde runt och letar efter sina låtsasbäbisar. Hon är skendräktig igen, nästan fascinerande, men mest jobbigt för henne. Hon är rätt hängig också.
dagens bloggtips:
Här är ett inlägg i faddes blogg jag tycker är hysteriskt roligt. Informativt, om man så vill.